Kände bara att jag var tvungen att lägga upp ett klipp från världens sötaste film.

En kärlekshistoria

Jag har funderat på en sak. Ända sedan jag var ganska liten har jag velat börja på någon sport och även velat lära mig spela något instrument. Men jag har aldrig hittat något som jag trivdes med eller som jag varit bra på. Kommer ihåg när jag testade att gå på Friskis och Svettis en gång för flera år sedan. Jag hängde inte med i alla de där konstiga rörelserna som instruktören gjorde. Mamma stog en bit ifrån och sa åt mig att jag gjorde fel och att jag skulle göra si och så. Men jag hängde lixom ändå inte med. Det blev ju bara jobbigt.
Nu går alla på Friskis. Jättemånga av mina kompisar går där och massa andra tjejer som jag vet om går där. Jag som var så himla dålig på det. Varför kan alla utom jag gå på Friskis?
Det är samma sak med instrument. Jag är så himla omusikalisk så jag vet inte vad. Jag har länge velat lära mig spela gitarr, och jag kan väl lite men jag är så himla dålig på det. Och jag får lixom aldrig riktigt något sug efter att spela. Men gitarr, det känns som en sån där sak som alla kan eller vill kunna. Utom jag. Fast, jag vill. Jag vill kunna. Fast när jag väl sitter där med gitarren i knät slås jag av en otrolig omöjlighetskänsla. När jag bara tänker på det verkar det ganska lätt att spela. Men när jag väl sätter igång så blir det inte som jag vill. Jag brukar ha så mycket tålamod annars. Som när jag ritar eller målar. Då ger jag lixom inte upp. Då ska det bli bra. Jag kanske bara inte ska spela gitarr? Eller gå på Friskis och Svettis? Jag vill hitta något som jag är riktigt bra på. Men om man inte är riktigt bra på någon sport eller insturment då? Jag kan ju knappt urskilja instrumenten i musik jag hör ibland. Jag kanske ska hålla mig till att sitta och rita och måla. Fast jag vill ju lära mig spela. Att börja på någon sport har jag ingen riktig lust med just nu iallafall, men något instrument vill jag gärna lära mig. Speciellt när man har kompisar som är superpeppade på att bilda band, då får man automatiskt lite av en press på sig att hitta något att spela. Men vad för spännande instrument finns det? Trummor har jag testat och det är jag inget vidare på heller. Bas känns himla tråkigt och jag tror därför inte jag skulle komma igång med det. Gitarr går ju sådär. Kanske inget jag borde satsa på. Sång kan vi ju bara strunta i på direkten. Det enda jag kan tänka mig börja spela är piano/synth. Samtidigt känner jag hur även den drömmen kommer slås i kras när jag väl sätter igång. Piano är ju gärna en sak man ska lära sig när man är liten, från grunden. Det finns lixom ingen som kan riktigt lära mig spela heller. Pianolektioner skulle mina föräldrar aldrig betala och jag tror inte jag skulle tycka det var så himla kul heller. Jag vet inte. Kanske får bli mästare i triangel helt enkelt. Det ska väl inte vara så svårt?