Fick helt ont i magen när jag såg den här bilden. Visserligen var det kallt som satan då, men jag vill kunna ha mina vita tygskor igen. Jag vill inte ha vinter längre och snart skriker jag rätt ut.

Nåt som fick både mig, Josefine och Lovisa att få ont i hjärtat igår var den här videon. En random persons video från Peace and love 2009.



Alltså. Hur glad blir man inte. Alla är bruna och dansar och sjunger och pratar massa roliga dialekter. Fanns nog inte en enda sur människa där. Och alla pratar med varandra och spelar gitarr och är glada. Tanken på att det är måndag imorn får mig att bara vilja hoppa från fönstret.

Sen har vi en intervju med Sugarplum från Peace and love 2009 också. Ljudet suger, men kolla bara. Vädret, människorna, musiken. Allt är underbart. Alla går omkring och gör vad de vill och är som de är. Helt underbart. Paradiset, typ.



Nu vill jag ha den där kontrollen i filmen Click, tack.
Hejdå.

PUST! Är helt slut i axlarna. Städade hela produkthyllan på praktiken i torsdags, storstädade mitt rum igår och har klippt Lovisa idag. Skulle inte banga på en massage. Har försökt med att ligga på spikmattan i hopp om att det skulle hjälpa lite, men det misslyckades. Uh mina axlar är stenhårda och jag har till och med fått huvudvärk av nackvärken. SUCK. Behöver massage. Eller en redig spa-dag skulle inte sitta snett heller...
Imorn måste jag plugga hela dagen. Och försöka hinna tvätta. Men vi får se. Plugget går före. Bröllopstraditioner. Mjeh. Får se hur det går.




Storstädningen av mitt plutterum.




Efter städningen. SKÖNT.

Känns som att bilderna får askass kvalitét här. Well well.

Måste nog sova snart. Tjarrå!

Kom på att jag inte skrivit om mitt 2009 någonting. Men jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska säga om det året.
När jag kollar på den här internvjun med Sugarplum Fairy från 2008 känner jag bara att 2009 har varit kasst. Förutom Peace and Love och Popaganda självklart, det var verkligen höjdpunkterna på hela året. Och att jag fått så mycket nya vänner också. Men förutom det så känns det som att allting bara gått utför. Saker som legat och tickat i flera år har bara sprängts.
Två exempel, som för vissa kanske verkar helt totalt löjliga men som jag tycker är ganska viktiga, är Sugarplum Fairy och Mando Diao.
2008 var de verkligen på topp. Sugarplums publik på P&L då var helt sjuk. Alla skrek, vi blev helt överlyckliga av att Kalle hoppade ner framför oss och vi fick ta på honom, det blev slagsmål över en trumpinne och alla var helt freakade efter den konserten. I år var det kanske tre rader o sen folk som stog några meter bakom och bara kollade. Kändes helt overkligt och konstigt. Ett tag efter festivalen fick man veta att de tagit en paus från bandet, vilket också kändes helt overkligt och konstigt.
2008 låg Mando också på topp och Never seen the light of day hade släppts. 2009 släppte de Give me fire. Skitbra skiva tycker jag, men på nåt vis känner man på vissa låtar att det inte är helt och hållet dom. De blev ganska kommersiella vilket också gjorde att, iallafall jag, tyckte det kändes som de blivit ganska osäkra. Skivan blev visserligen något slags genombrott I guess, iallafall på vissa hörn, men den kändes också som en sak de inte gjorde av samma anledning som de tidigare skivorna. Utan mer av rastlöshet än av passion. Även om jag verkligen gillar skivan känner jag nu i efterhand att de kanske borde ha fortsatt i samma lugna men ändå flitiga tempo som innan och inte släppt The Malevolence, en B-sideskiva, strax därefter. För nu har även de tagit en paus, eftersom de blivit utbrända. Känns väldigt konstigt att mina två absoluta favoritband och idoler 2008 har gått o tagit pauser och blivit utbrända, samma år dessutom.
Hur löjligt det än låter så känner jag mig helt paralyserad av allt det här, eftersom de år 2008 var allt jag pratade om och lyssnade på. På något vis såg jag dom som odödliga människor, och att allt de gjorde var helt enkelt rätt och bra.

Förutom det så har det ju såklart funnits andra problem. Hela mitt år sög inte på grund av det där. Men familjeproblem, kärleksproblem, vänskapsproblem och hela den där truddelutten har också varit väldigt vajig. Allt har bara gått upp och ner och det mesta har bara gått åt helvete.
Så, när jag kommer titta tillbaka på år 2009 kommer jag tänka på: en fin början och ett fint slut av sommaren, och resten... Kunde varit så mycket bättre helt enkelt.

Nu ska jag tillägna mina två absoluta favoritband no matter what två bilder! puss på dom och hoppas allt går bättre 2010.





hejdå era kottar

Idag försökte jag söka ett jobb på ett hundtrim i Krusboda men det var visst hemma hos hon som äger det och ingen var hemma. Typiskt värre! Får försöka igen nån annan dag, för jag behöver verkligen ett jobb.

Nu är det verkligen helt sjukt kallt ute. Hörde att det hade varit -40 i dalarna. Vi har haft iallafall -20, vilket jag tycker är lite väl kallt... Har fortfarande svid i kinderna efter att ha varit ute hela dagen. Kanske köldskador? Who knows! Hur som helst vill jag ha sommar nuuuuuuuuuu. Och man brukar tydligen säga att om det är en kall vinter så blir det en kanonsommar. Och vi vet ju hur förra sommaren var! Eller ja, i början var det iallafall sjukt varmt, och vintern sög. Så tänk er den här sommaren! Solbränna here I coooooome.
Just nu är det 170 dagar, 0 timmar, 15 minuter och 56 sekunder kvar till Peace and Love. 170 DAGAR! Det är faktiskt inte så mycket!!! Och det känns som igår som det var 180 dagar kvar. Tiden går ändå ganska fort och det är braaaaa. Samtidigt som jag får lite ångest. Dagarna går så sjukt fort och man hinner knappt komma ut innan det är mörkt. Förbannade årstid. Men jag hoppas vintern tar slut fort och att våren och sommaren håller i sig längre än vanligt. Och i år ska jag ha ett jobb och ha råd o göra mer saker än förra året. Den här sommaren ska fan bli grym.






Man har skaffat sig en ny halsduk och håret is growiiiiiiiiiing!