Lost in the woods where my generation grows
Nu var det ett bra tag sen jag skrev och nu är det bara två dagar kvar tills jag åker till Egypten, och det blir tyvärr inget Those Dancing Days dagen innan. Men jag tror det var det bästa för både min och Sonas plånböcker. En annan gång helt enkelt!
Jag började packa imorse med skakiga händer. Jag skrev upp allt jag packade ner eftersom jag är en fena på att tappa bort saker (som imorse när ena batteriet till min fjärrkontroll bara försvann!), och det slutade med att nästan alla min kläder jag äger, eller åtminstonde använder, ligger i min fina resväska. Känns ganska tryggt på något sätt ändå, att det inte blir som i Bulgarien när jag hade envisats med att packa ner så lite som möjligt, endast det nödvändigaste. Dvs inte mycket alls. Men man lär sig ju av sina misstag som sagt.
Nu har jag inte skrivit så mycket om Mando eller Sugarplum på ett bra tag. Tappade dom lite, men nu har jag funnit dom igen. Okej, det var bara några veckor sen men herregud vad jag har saknat dom. Jag tror det var efter att Mando spelade på Bengans och vi, Stockholm Unit, fick träffa dom en snabbis efteråt som jag kom på hur mycket jag saknat dom. När jag stog och tittade på Mats och han tittade ner på mig och sa "Hej!" med sitt snälla leende. Och så fick vi ju ta en bild med dom också. Synd att allt gick så fort bara och att jag var så nervös och knappt vågade säga något till någon. Men det var en kul dag som även innebar äta glass, sätta upp affischer och dela ut flyers (eller lägga flyers i folks väskor). Gör gärna om det igen.
Jag älskar alla Mandos skivor. Jag gör verkligen det, det är skitsvårt att avgöra vilken som är bäst. Men jag tror bestämt jag håller lite på Hurricane Bar. Alla låtarna är underbart unga och sommriga på något sätt och skivomslaget är det finaste de gjort. Men alla skivor är bra på sitt sätt. Bring 'em in är den första skivan och är, vad ska jag säga, den hårdaste skivan? Sjukt bra är den iaf. Med "Borlängeengelskan" som de själva uttryckt det.
Ode to Ochrasy är så bra att jag ibland knappt kan förstå det, hur de kommer på dessa underbara texter och melodier.
Never seen the light of day är definitivt den vackraste med dess melodier, och så dalkullorna man hör i bakgrunden på vissa låtar. Hemskt fint. Jag vaknade upp här om natten av att jag hörde låten Dalarna i huvudet. Jag hörde den så himla tydligt i huvudet att jag trodde att skivan, som jag inte ens har, satt i CD-spelaren. Underbara och så himla vackra melodier i alla låtar, och en låt som verkligen påminner mig om början då jag och Hannah började lyssna på dom är If I don't live today, then I might be here tomorrow. Videon är helt sjuk men så jädra sommrig så det skriker om det.
Mando Diao - If I don't live today, then I might be here tomorrow
Ganska kort men ååh så underbar låt. Jag älskar att man får en glimt av varenda en av dom någon gång i videon, och bilden som är i slutet är så himla fin. Och om den där vita saken är ett spöke eller en gigantisk vandrande näsa får fortsätta vara ett mysterium...
Vi får inte heller glömma Sugarplum Fairy. Sugarplum, Sugarplum, Sugarplum. Sveriges fem härligaste killar skulle jag nog säga. Deras musik är fantastisk men jag älskar dom än mer för deras härliga personligheter. Tror inte jag skulle kunna bli sur på dom för någonting faktiskt.
Låtar som Marigold, She och Stay Young är nog de typiska Sugarplum Fairy-låtarna som iallafall inte jag kan låta bli att älska. Såklart är nästintill alla deras låtar så jävla bra, men man favoriserar ju alltid några. Det typiska med Sugarplum är att deras musik har en tendens att låta så glad och sommrig och eftersom jag älskar sommar och lycka så älskar jag deras musik.
Tänkte lägga in en av deras tidigare låtar, Far away from man, men det gick inte att kopiera videon så ni kan klicka här och se den istället. Riktigt tråkigt att nästan alla deras videos på Youtube är borttagna, men vi får hoppas att de dyker upp snart igen. Istället kan jag ta och bjuda på en härlig liten duett med Kalle och Victor där de sjunger Eloise:
Kalle och Victor sjunger Eloise
Juste, jag har fått mina föräldrar att tycka om min musik. Mamma förklarade att min musik är riktigt "vettig" jämfört med vissa andra ungdomars musik, och pappa fullkomligt älskar Dance with somebody. Han berättade att han hade stått i garaget och skrikit med i låten när den kom på radion. Jag har nog nästan aldrig hört min pappa sjunga. Riktigt kul att äntligen få dom lite intresserade och inte bara tycka min musik är skrik och skräp. Även två av mammas kompisar verkar digga några låtar med både Mando och Sugarplum, och en på pappas jobb ska bestämt köpa alla Mandos skivor. Haha, känns ju bra att jag har bidragit lite med att sprida ordet vidare.
Jag är riktigt spänd på att köpa Give me fire nu, men jag tror jag gör som Hannah sa åt mig på min födelsedag när hon gav mig Bring 'em in: "Man måste ju ha dom i ordning!" Så efter jag hade klippt hennes hår fick hon betala mig genom att köpa mig en skiva vilket blev Hurricane Bar (som jag även har på LP!) Så härnäst blir det Ode to Ochrasy och sen Never seen the light of day och SEN blir det Give me fire. Men jag får nog be någon skicka låtarna till mig innan, annars kommer jag bli galen. Och så vill jag ju kunna de flesta i april när de spelar på Annexet! Spännande, spännande!!!
Nu håller jag istället på att bli galen av hunger. Lucky me att vi ska äta kyckling idag! Sen bär det av hem till farmor för att ge henne ett par fula skolfoton och käka lite semlor. Och imorgon kan jag säga "Imorgon åker vi!" Läskigt bara att Al Qaida håller på och bombar i Kairo nu. Tur att vi inte ska flyga där över. Jag avslutar det här inlägget med två härliga bilder:
Strandbilden man ser i slutet av videon till If I don't live today, then I might
be here tomorrow.
Sugarplum väljer att se lite kaxigare ut än vad de egentligen är.
Jag började packa imorse med skakiga händer. Jag skrev upp allt jag packade ner eftersom jag är en fena på att tappa bort saker (som imorse när ena batteriet till min fjärrkontroll bara försvann!), och det slutade med att nästan alla min kläder jag äger, eller åtminstonde använder, ligger i min fina resväska. Känns ganska tryggt på något sätt ändå, att det inte blir som i Bulgarien när jag hade envisats med att packa ner så lite som möjligt, endast det nödvändigaste. Dvs inte mycket alls. Men man lär sig ju av sina misstag som sagt.
Nu har jag inte skrivit så mycket om Mando eller Sugarplum på ett bra tag. Tappade dom lite, men nu har jag funnit dom igen. Okej, det var bara några veckor sen men herregud vad jag har saknat dom. Jag tror det var efter att Mando spelade på Bengans och vi, Stockholm Unit, fick träffa dom en snabbis efteråt som jag kom på hur mycket jag saknat dom. När jag stog och tittade på Mats och han tittade ner på mig och sa "Hej!" med sitt snälla leende. Och så fick vi ju ta en bild med dom också. Synd att allt gick så fort bara och att jag var så nervös och knappt vågade säga något till någon. Men det var en kul dag som även innebar äta glass, sätta upp affischer och dela ut flyers (eller lägga flyers i folks väskor). Gör gärna om det igen.
Jag älskar alla Mandos skivor. Jag gör verkligen det, det är skitsvårt att avgöra vilken som är bäst. Men jag tror bestämt jag håller lite på Hurricane Bar. Alla låtarna är underbart unga och sommriga på något sätt och skivomslaget är det finaste de gjort. Men alla skivor är bra på sitt sätt. Bring 'em in är den första skivan och är, vad ska jag säga, den hårdaste skivan? Sjukt bra är den iaf. Med "Borlängeengelskan" som de själva uttryckt det.
Ode to Ochrasy är så bra att jag ibland knappt kan förstå det, hur de kommer på dessa underbara texter och melodier.
Never seen the light of day är definitivt den vackraste med dess melodier, och så dalkullorna man hör i bakgrunden på vissa låtar. Hemskt fint. Jag vaknade upp här om natten av att jag hörde låten Dalarna i huvudet. Jag hörde den så himla tydligt i huvudet att jag trodde att skivan, som jag inte ens har, satt i CD-spelaren. Underbara och så himla vackra melodier i alla låtar, och en låt som verkligen påminner mig om början då jag och Hannah började lyssna på dom är If I don't live today, then I might be here tomorrow. Videon är helt sjuk men så jädra sommrig så det skriker om det.
Mando Diao - If I don't live today, then I might be here tomorrow
Ganska kort men ååh så underbar låt. Jag älskar att man får en glimt av varenda en av dom någon gång i videon, och bilden som är i slutet är så himla fin. Och om den där vita saken är ett spöke eller en gigantisk vandrande näsa får fortsätta vara ett mysterium...
Vi får inte heller glömma Sugarplum Fairy. Sugarplum, Sugarplum, Sugarplum. Sveriges fem härligaste killar skulle jag nog säga. Deras musik är fantastisk men jag älskar dom än mer för deras härliga personligheter. Tror inte jag skulle kunna bli sur på dom för någonting faktiskt.
Låtar som Marigold, She och Stay Young är nog de typiska Sugarplum Fairy-låtarna som iallafall inte jag kan låta bli att älska. Såklart är nästintill alla deras låtar så jävla bra, men man favoriserar ju alltid några. Det typiska med Sugarplum är att deras musik har en tendens att låta så glad och sommrig och eftersom jag älskar sommar och lycka så älskar jag deras musik.
Tänkte lägga in en av deras tidigare låtar, Far away from man, men det gick inte att kopiera videon så ni kan klicka här och se den istället. Riktigt tråkigt att nästan alla deras videos på Youtube är borttagna, men vi får hoppas att de dyker upp snart igen. Istället kan jag ta och bjuda på en härlig liten duett med Kalle och Victor där de sjunger Eloise:
Kalle och Victor sjunger Eloise
Juste, jag har fått mina föräldrar att tycka om min musik. Mamma förklarade att min musik är riktigt "vettig" jämfört med vissa andra ungdomars musik, och pappa fullkomligt älskar Dance with somebody. Han berättade att han hade stått i garaget och skrikit med i låten när den kom på radion. Jag har nog nästan aldrig hört min pappa sjunga. Riktigt kul att äntligen få dom lite intresserade och inte bara tycka min musik är skrik och skräp. Även två av mammas kompisar verkar digga några låtar med både Mando och Sugarplum, och en på pappas jobb ska bestämt köpa alla Mandos skivor. Haha, känns ju bra att jag har bidragit lite med att sprida ordet vidare.
Jag är riktigt spänd på att köpa Give me fire nu, men jag tror jag gör som Hannah sa åt mig på min födelsedag när hon gav mig Bring 'em in: "Man måste ju ha dom i ordning!" Så efter jag hade klippt hennes hår fick hon betala mig genom att köpa mig en skiva vilket blev Hurricane Bar (som jag även har på LP!) Så härnäst blir det Ode to Ochrasy och sen Never seen the light of day och SEN blir det Give me fire. Men jag får nog be någon skicka låtarna till mig innan, annars kommer jag bli galen. Och så vill jag ju kunna de flesta i april när de spelar på Annexet! Spännande, spännande!!!
Nu håller jag istället på att bli galen av hunger. Lucky me att vi ska äta kyckling idag! Sen bär det av hem till farmor för att ge henne ett par fula skolfoton och käka lite semlor. Och imorgon kan jag säga "Imorgon åker vi!" Läskigt bara att Al Qaida håller på och bombar i Kairo nu. Tur att vi inte ska flyga där över. Jag avslutar det här inlägget med två härliga bilder:
Strandbilden man ser i slutet av videon till If I don't live today, then I might
be here tomorrow.
Sugarplum väljer att se lite kaxigare ut än vad de egentligen är.
I'm just breathing until the air gets fresh again.
Mitt schema i februari känns himla lagom fullproppat just nu. Måste skriva en lista på allt som händer.
- Jag ska rösta på Kitty i Let's Dance. Inte titta så mycket, bara rösta.
- Jag och Hannah ska gå på töntig men rolig spelning på Forellskolan.
- Johan Glans är på Raw Comedy på måndag. Måste se!
- Mando spelar på Bengans och på Debaser på onsdag. Hääärligt!!!
- Jag ska förmodligen se Johnossi fredagen efter.
- Den 19e ska jag till läkaren och kolla på min hand.
- Jag och Sona ska förmodligen se Those Dancing Days på Debaser den 25e.
- Och dagen efter drar jag och morsan till EGYPTEEEEEEEEN!!!! Herrejisses vad skönt. 28 graders värme. Mamma hoppas på kamelsafari. Det skulle nog vara ganska kul att rida kamel. Och bli brun. Och bada. Och ha värme och slippa frysa. Ååh jag tror inte någon på hela denna jord kan förstå hur mycket jag avskyr vintern och dess hemska Sibiriska snöoväder. Jo det tror jag visst någon kan, men jag är verkligen trött på vinter nu. Så jag får helt enkelt stå ut med 5 timmars flyg med onda och döva öron och äcklig mat på flyget för sen blir det en veckas sommar.
Jag sitter och lyssnar på Björn J:son Lindh nu. Urs vad bra han är. Jag ska nog ta och lyssna igenom några av pappas LP-skivor han har i vardagsrummet här någon dag, han var nämligen ett stort fan utav den här Björn (som jag även har för mig har gjort musiken till filmen En kärlekshistoria!)
Idag var jag på praktiken, och det var faktiskt inte fullt så tråkigt som det brukar vara. Jo, det var tråkigt att Johanna aka "Hon från norrland" har slutat, men efter att ha svarat i telefon och bokat om kunder och hållit på så vände dagen och blev bättre. Roliga kunder kom in och klippte sig och jag tittade på och skrattade när bland annat en göteborgare som varit i Texas berättade om Texasbornas frisyrer.
När klockan var ungefär fyra upptäckte Susanna att jag hade tråkigt och sa att jag fick gå vid fem om jag ville. När hon skulle skriva antalet timmar jag varit där sa hon bara "Äh... Vi skriver tio!" fast jag bara varit där nästan åtta. Helt underbart skönt att komma hem från alla pommes frites-luktande bussar och snöiga gator.
Nu blev jag riktigt harmonisk av den här ljuvliga musiken. Ska kanske försöka mig på den sista biten av novellanalysen nu då, när jag ändå är ganska koncentrerad.
- Jag ska rösta på Kitty i Let's Dance. Inte titta så mycket, bara rösta.
- Jag och Hannah ska gå på töntig men rolig spelning på Forellskolan.
- Johan Glans är på Raw Comedy på måndag. Måste se!
- Mando spelar på Bengans och på Debaser på onsdag. Hääärligt!!!
- Jag ska förmodligen se Johnossi fredagen efter.
- Den 19e ska jag till läkaren och kolla på min hand.
- Jag och Sona ska förmodligen se Those Dancing Days på Debaser den 25e.
- Och dagen efter drar jag och morsan till EGYPTEEEEEEEEN!!!! Herrejisses vad skönt. 28 graders värme. Mamma hoppas på kamelsafari. Det skulle nog vara ganska kul att rida kamel. Och bli brun. Och bada. Och ha värme och slippa frysa. Ååh jag tror inte någon på hela denna jord kan förstå hur mycket jag avskyr vintern och dess hemska Sibiriska snöoväder. Jo det tror jag visst någon kan, men jag är verkligen trött på vinter nu. Så jag får helt enkelt stå ut med 5 timmars flyg med onda och döva öron och äcklig mat på flyget för sen blir det en veckas sommar.
Jag sitter och lyssnar på Björn J:son Lindh nu. Urs vad bra han är. Jag ska nog ta och lyssna igenom några av pappas LP-skivor han har i vardagsrummet här någon dag, han var nämligen ett stort fan utav den här Björn (som jag även har för mig har gjort musiken till filmen En kärlekshistoria!)
Idag var jag på praktiken, och det var faktiskt inte fullt så tråkigt som det brukar vara. Jo, det var tråkigt att Johanna aka "Hon från norrland" har slutat, men efter att ha svarat i telefon och bokat om kunder och hållit på så vände dagen och blev bättre. Roliga kunder kom in och klippte sig och jag tittade på och skrattade när bland annat en göteborgare som varit i Texas berättade om Texasbornas frisyrer.
När klockan var ungefär fyra upptäckte Susanna att jag hade tråkigt och sa att jag fick gå vid fem om jag ville. När hon skulle skriva antalet timmar jag varit där sa hon bara "Äh... Vi skriver tio!" fast jag bara varit där nästan åtta. Helt underbart skönt att komma hem från alla pommes frites-luktande bussar och snöiga gator.
Nu blev jag riktigt harmonisk av den här ljuvliga musiken. Ska kanske försöka mig på den sista biten av novellanalysen nu då, när jag ändå är ganska koncentrerad.
See I'm stuck in a city, but I belong in a field
Låååååång dag. Långa dagar. Men ändå går de fort på något konstigt vis, och det är väldigt skönt.
Jag har börjat komma igång lite i skolan känner jag. Komma igång över huvud taget! Nu är jag nästan färdig med två av fyra svenskauppgifter och jag och Patricia har kommit långt på både svenska/samhällsuppgiften och engelskauppgiften.
Om en vecka spelar Mando på Bengans (bara kanske dock) och Debaser, på Popcirkus, och herregud vad kul det ska bli att äntligen få se dom igen. Lördagen efter tror jag minsann det var så spelar Johnossi någonstans som jag faktiskt inte har en aning om vart, men jag tror bestämt jag ska gå om priset nu bara är 180 kronor. Den 25 februari spelar även Those Dancing Days på Popcirkus och jag är superpeppad på att gå om det inte är så att vi åker till Egypten innan, jag och mamma. Vi tänkte titta på resor ikväll och om jag har tur så finns resan den 26 februari kvar. Då hinner jag se Those Dancing Days dagen innan jag åker. Superduper!
I svenskan och samhällskunskapen håller vi på med ett projekt som handlar om att analysera en samhällsfråga. Man fick välja precis vilken samhällsfråga som helst, och jag och Patricia valde att skriva om ...*trumvirvel*... fotbollshuliganer! Länge har jag trott att det stavas med två l, "hulliganer", men där hade jag fel fel fel. En intressant sak att ha med i vårt arbete, tänkte vi, är en intervju med en huligan eller en föredetta huligan. Och vår briljanta samhällskunskapslärare berättade att hon kände en kille som går i tvåan i vår skola som var huligan för ungefär två år sedan. "Toppen!" tänkte vi och vi kommer antagligen få göra en intervju med honom någon gång snart.
Arbetet går ut på att man först skriver en rapport om ämnet man valt, och sen ska presentera det på något sätt. Vilket sätt man vill. Man kan skriva en låt, göra en film, en fotoutsällning eller vad som helst. Så vi tänkte att vi kunde visa någon slags film, men sen tog det stopp och vi har inte kommit på något mer. Skulle kännas lite tråkigt att stå där uppe och visa ett klipp från Youtube och sen var det klart. Så där kom vår briljanta lärare med ett förslag igen: att killen vi skulle intervjua skulle få stå där framme och typ hålla föredrag om hur det är att vara huligan och vad det har för följder och sånt där. Det är ju en jättebra idé! Såvida han inte har scenskräck eller något sånt. Får vi verkligen inte hoppas. Men det känns som att det här kommer bli ett ganska bra arbete ändå. Halleluja moment säger jag.
Imorgon är det praktik och det känns verkligen så himla segt. Jag gör nästan ingenting där, speciellt inte nu när jag stukat till fingret och inte kan schamponera kunder. Då får jag svara i telefon, vika handdukar och sopa. Slavjobb kallar jag det. Tyvärr är det så i ettan och ingen kan göra något åt det. Jag försöker samla ihop mina 74 timmar så fort jag kan, och är jag där 9 timmar om dagen behöver jag bara vara där åtta, nio gånger totalt. Om jag är där ofta så kommer jag ha massor av lediga dagar när det väl blir varmare ute eftersom jag arbetat klart mina timmar! Längtarrrrr!!
Oooh The Strokes är så bra bra bra. Tråkigt att Julian Casablancas blivit tjock och långhårig bara. Väldigt tråkigt. Men han har en otroligt bra och sexig röst må jag säga. Skulle nog inte banga på att se dom live, men då får han ta och snygga till sig en aning!
The Strokes - Heart in a cage
Om ni inte tror på mina ord om hans hemska förvandling så finns bildbevis:
Det är såhär vi vill ha honom!
Inte såhär...
Jag har börjat komma igång lite i skolan känner jag. Komma igång över huvud taget! Nu är jag nästan färdig med två av fyra svenskauppgifter och jag och Patricia har kommit långt på både svenska/samhällsuppgiften och engelskauppgiften.
Om en vecka spelar Mando på Bengans (bara kanske dock) och Debaser, på Popcirkus, och herregud vad kul det ska bli att äntligen få se dom igen. Lördagen efter tror jag minsann det var så spelar Johnossi någonstans som jag faktiskt inte har en aning om vart, men jag tror bestämt jag ska gå om priset nu bara är 180 kronor. Den 25 februari spelar även Those Dancing Days på Popcirkus och jag är superpeppad på att gå om det inte är så att vi åker till Egypten innan, jag och mamma. Vi tänkte titta på resor ikväll och om jag har tur så finns resan den 26 februari kvar. Då hinner jag se Those Dancing Days dagen innan jag åker. Superduper!
I svenskan och samhällskunskapen håller vi på med ett projekt som handlar om att analysera en samhällsfråga. Man fick välja precis vilken samhällsfråga som helst, och jag och Patricia valde att skriva om ...*trumvirvel*... fotbollshuliganer! Länge har jag trott att det stavas med två l, "hulliganer", men där hade jag fel fel fel. En intressant sak att ha med i vårt arbete, tänkte vi, är en intervju med en huligan eller en föredetta huligan. Och vår briljanta samhällskunskapslärare berättade att hon kände en kille som går i tvåan i vår skola som var huligan för ungefär två år sedan. "Toppen!" tänkte vi och vi kommer antagligen få göra en intervju med honom någon gång snart.
Arbetet går ut på att man först skriver en rapport om ämnet man valt, och sen ska presentera det på något sätt. Vilket sätt man vill. Man kan skriva en låt, göra en film, en fotoutsällning eller vad som helst. Så vi tänkte att vi kunde visa någon slags film, men sen tog det stopp och vi har inte kommit på något mer. Skulle kännas lite tråkigt att stå där uppe och visa ett klipp från Youtube och sen var det klart. Så där kom vår briljanta lärare med ett förslag igen: att killen vi skulle intervjua skulle få stå där framme och typ hålla föredrag om hur det är att vara huligan och vad det har för följder och sånt där. Det är ju en jättebra idé! Såvida han inte har scenskräck eller något sånt. Får vi verkligen inte hoppas. Men det känns som att det här kommer bli ett ganska bra arbete ändå. Halleluja moment säger jag.
Imorgon är det praktik och det känns verkligen så himla segt. Jag gör nästan ingenting där, speciellt inte nu när jag stukat till fingret och inte kan schamponera kunder. Då får jag svara i telefon, vika handdukar och sopa. Slavjobb kallar jag det. Tyvärr är det så i ettan och ingen kan göra något åt det. Jag försöker samla ihop mina 74 timmar så fort jag kan, och är jag där 9 timmar om dagen behöver jag bara vara där åtta, nio gånger totalt. Om jag är där ofta så kommer jag ha massor av lediga dagar när det väl blir varmare ute eftersom jag arbetat klart mina timmar! Längtarrrrr!!
Oooh The Strokes är så bra bra bra. Tråkigt att Julian Casablancas blivit tjock och långhårig bara. Väldigt tråkigt. Men han har en otroligt bra och sexig röst må jag säga. Skulle nog inte banga på att se dom live, men då får han ta och snygga till sig en aning!
The Strokes - Heart in a cage
Om ni inte tror på mina ord om hans hemska förvandling så finns bildbevis:
Det är såhär vi vill ha honom!
Inte såhär...
