Nu var det ett bra tag sen jag skrev och nu är det bara två dagar kvar tills jag åker till Egypten, och det blir tyvärr inget Those Dancing Days dagen innan. Men jag tror det var det bästa för både min och Sonas plånböcker. En annan gång helt enkelt!
Jag började packa imorse med skakiga händer. Jag skrev upp allt jag packade ner eftersom jag är en fena på att tappa bort saker (som imorse när ena batteriet till min fjärrkontroll bara försvann!), och det slutade med att nästan alla min kläder jag äger, eller åtminstonde använder, ligger i min fina resväska. Känns ganska tryggt på något sätt ändå, att det inte blir som i Bulgarien när jag hade envisats med att packa ner så lite som möjligt, endast det nödvändigaste. Dvs inte mycket alls. Men man lär sig ju av sina misstag som sagt.

Nu har jag inte skrivit så mycket om Mando eller Sugarplum på ett bra tag. Tappade dom lite, men nu har jag funnit dom igen. Okej, det var bara några veckor sen men herregud vad jag har saknat dom. Jag tror det var efter att Mando spelade på Bengans och vi, Stockholm Unit, fick träffa dom en snabbis efteråt som jag kom på hur mycket jag saknat dom. När jag stog och tittade på Mats och han tittade ner på mig och sa "Hej!" med sitt snälla leende. Och så fick vi ju ta en bild med dom också. Synd att allt gick så fort bara och att jag var så nervös och knappt vågade säga något till någon. Men det var en kul dag som även innebar äta glass, sätta upp affischer och dela ut flyers (eller lägga flyers i folks väskor). Gör gärna om det igen.
Jag älskar alla Mandos skivor. Jag gör verkligen det, det är skitsvårt att avgöra vilken som är bäst. Men jag tror bestämt jag håller lite på Hurricane Bar. Alla låtarna är underbart unga och sommriga på något sätt och skivomslaget är det finaste de gjort. Men alla skivor är bra på sitt sätt. Bring 'em in är den första skivan och är, vad ska jag säga, den hårdaste skivan? Sjukt bra är den iaf. Med "Borlängeengelskan" som de själva uttryckt det. 
Ode to Ochrasy är så bra att jag ibland knappt kan förstå det, hur de kommer på dessa underbara texter och melodier.
Never seen the light of day är definitivt den vackraste med dess melodier, och så dalkullorna man hör i bakgrunden på vissa låtar. Hemskt fint. Jag vaknade upp här om natten av att jag hörde låten Dalarna i huvudet. Jag hörde den så himla tydligt i huvudet att jag trodde att skivan, som jag inte ens har, satt i CD-spelaren. Underbara och så himla vackra melodier i alla låtar, och en låt som verkligen påminner mig om början då jag och Hannah började lyssna på dom är If I don't live today, then I might be here tomorrow. Videon är helt sjuk men så jädra sommrig så det skriker om det.

Mando Diao - If I don't live today, then I might be here tomorrow


Ganska kort men ååh så underbar låt. Jag älskar att man får en glimt av varenda en av dom någon gång i videon, och bilden som är i slutet är så himla fin. Och om den där vita saken är ett spöke eller en gigantisk vandrande näsa får fortsätta vara ett mysterium...

Vi får inte heller glömma Sugarplum Fairy. Sugarplum, Sugarplum, Sugarplum. Sveriges fem härligaste killar skulle jag nog säga. Deras musik är fantastisk men jag älskar dom än mer för deras härliga personligheter. Tror inte jag skulle kunna bli sur på dom för någonting faktiskt.
Låtar som Marigold, She och Stay Young är nog de typiska Sugarplum Fairy-låtarna som iallafall inte jag kan låta bli att älska. Såklart är nästintill alla deras låtar så jävla bra, men man favoriserar ju alltid några. Det typiska med Sugarplum är att deras musik har en tendens att låta så glad och sommrig och eftersom jag älskar sommar och lycka så älskar jag deras musik.
Tänkte lägga in en av deras tidigare låtar, Far away from man, men det gick inte att kopiera videon så ni kan klicka här och se den istället. Riktigt tråkigt att nästan alla deras videos på Youtube är borttagna, men vi får hoppas att de dyker upp snart igen. Istället kan jag ta och bjuda på en härlig liten duett med Kalle och Victor där de sjunger Eloise:

Kalle och Victor sjunger Eloise


Juste, jag har fått mina föräldrar att tycka om min musik. Mamma förklarade att min musik är riktigt "vettig" jämfört med vissa andra ungdomars musik, och pappa fullkomligt älskar Dance with somebody. Han berättade att han hade stått i garaget och skrikit med i låten när den kom på radion. Jag har nog nästan aldrig hört min pappa sjunga. Riktigt kul att äntligen få dom lite intresserade och inte bara tycka min musik är skrik och skräp. Även två av mammas kompisar verkar digga några låtar med både Mando och Sugarplum, och en på pappas jobb ska bestämt köpa alla Mandos skivor. Haha, känns ju bra att jag har bidragit lite med att sprida ordet vidare.
Jag är riktigt spänd på att köpa Give me fire nu, men jag tror jag gör som Hannah sa åt mig på min födelsedag när hon gav mig Bring 'em in: "Man måste ju ha dom i ordning!" Så efter jag hade klippt hennes hår fick hon betala mig genom att köpa mig en skiva vilket blev Hurricane Bar (som jag även har på LP!) Så härnäst blir det Ode to Ochrasy och sen Never seen the light of day och SEN blir det Give me fire. Men jag får nog be någon skicka låtarna till mig innan, annars kommer jag bli galen. Och så vill jag ju kunna de flesta i april när de spelar på Annexet! Spännande, spännande!!!
Nu håller jag istället på att bli galen av hunger. Lucky me att vi ska äta kyckling idag! Sen bär det av hem till farmor för att ge henne ett par fula skolfoton och käka lite semlor. Och imorgon kan jag säga "Imorgon åker vi!" Läskigt bara att Al Qaida håller på och bombar i Kairo nu. Tur att vi inte ska flyga där över. Jag avslutar det här inlägget med två härliga bilder:


Strandbilden man ser i slutet av videon till If I don't live today, then I might
be here tomorrow.


Sugarplum väljer att se lite kaxigare ut än vad de egentligen är.