Låååååång dag. Långa dagar. Men ändå går de fort på något konstigt vis, och det är väldigt skönt.
Jag har börjat komma igång lite i skolan känner jag. Komma igång  över huvud taget! Nu är jag nästan färdig med två av fyra svenskauppgifter och jag och Patricia har kommit långt på både svenska/samhällsuppgiften och engelskauppgiften.
Om en vecka spelar Mando på Bengans (bara kanske dock) och Debaser, på Popcirkus, och herregud vad kul det ska bli att äntligen få se dom igen. Lördagen efter tror jag minsann det var så spelar Johnossi någonstans som jag faktiskt inte har en aning om vart, men jag tror bestämt jag ska gå om priset nu bara är 180 kronor. Den 25 februari spelar även Those Dancing Days på Popcirkus och jag är superpeppad på att gå om det inte är så att vi åker till Egypten innan, jag och mamma. Vi tänkte titta på resor ikväll och om jag har tur så finns resan den 26 februari kvar. Då hinner jag se Those Dancing Days dagen innan jag åker. Superduper!

I svenskan och samhällskunskapen håller vi på med ett projekt som handlar om att analysera en samhällsfråga. Man fick välja precis vilken samhällsfråga som helst, och jag och Patricia valde att skriva om ...*trumvirvel*... fotbollshuliganer! Länge har jag trott att det stavas med två l, "hulliganer", men där hade jag fel fel fel. En intressant sak att ha med i vårt arbete, tänkte vi, är en intervju med en huligan eller en föredetta huligan. Och vår briljanta samhällskunskapslärare berättade att hon kände en kille som går i tvåan i vår skola som var huligan för ungefär två år sedan. "Toppen!" tänkte vi och vi kommer antagligen få göra en intervju med honom någon gång snart.
Arbetet går ut på att man först skriver en rapport om ämnet man valt, och sen ska presentera det på något sätt. Vilket sätt man vill. Man kan skriva en låt, göra en film, en fotoutsällning eller vad som helst. Så vi tänkte att vi kunde visa någon slags film, men sen tog det stopp och vi har inte kommit på något mer. Skulle kännas lite tråkigt att stå där uppe och visa ett klipp från Youtube och sen var det klart. Så där kom vår briljanta lärare med ett förslag igen: att killen vi skulle intervjua skulle få stå där framme och typ hålla föredrag om hur det är att vara huligan och vad det har för följder och sånt där. Det är ju en jättebra idé! Såvida han inte har scenskräck eller något sånt. Får vi verkligen inte hoppas. Men det känns som att det här kommer bli ett ganska bra arbete ändå. Halleluja moment säger jag.

Imorgon är det praktik och det känns verkligen så himla segt. Jag gör nästan ingenting där, speciellt inte nu när jag stukat till fingret och inte kan schamponera kunder. Då får jag svara i telefon, vika handdukar och sopa. Slavjobb kallar jag det. Tyvärr är det så i ettan och ingen kan göra något åt det. Jag försöker samla ihop mina 74 timmar så fort jag kan, och är jag där 9 timmar om dagen behöver jag bara vara där åtta, nio gånger totalt. Om jag är där ofta så kommer jag ha massor av lediga dagar när det väl blir varmare ute eftersom jag arbetat klart mina timmar! Längtarrrrr!!

Oooh The Strokes är så bra bra bra. Tråkigt att Julian Casablancas blivit tjock och långhårig bara. Väldigt tråkigt. Men han har en otroligt bra och sexig röst må jag säga. Skulle nog inte banga på att se dom live, men då får han ta och snygga till sig en aning!

The Strokes - Heart in a cage


Om ni inte tror på mina ord om hans hemska förvandling så finns bildbevis:


Det är såhär vi vill ha honom!


Inte såhär...