Efter att ha varit hemma ett tag efter P&L blir allting väldigt lätt tråkigt. Vardagen slår till och jag blir så himla trött på allt det gamla vanliga. Och alla åker iväg. Nu är det ju den här tiden på sommarlovet som nästan alla kompisarna åker iväg. "Jag ska inte vara inne en endaste dag på sommarlovet!" sa jag innan det började. Men alltid, vare sig man vill eller inte, så stannar man inne eftersom man inte har någon att gå ut med. Men snart kommer alla hem igen och det längtar jag så mycket efter. Och så hoppas jag att det fina vädret snart återkommer. Den "ryska solen" som är påväg hitåt kanske har något att komma med.

Egentligen så finns det inte så mycket att göra här i Stockholm har jag kommit på. Speciellt inte om du är under arton. Gå på stan är väl kanske inte sådär jätteroligt alltid. Kanske köpa ett paket ballerina och åka en buss någonstans? Låter inte sådär superroligt efter ett par gånger. Jag hatar att jag har så svårt för att tycka saker är kul. Jag stannar alltid vid frågan "Vad är det egentligen med det här som är så kul?", vad det än gäller. Nu känns det som att ingenting är kul. Festival är perfekt för såna som mig. Man träffar nya människor hela tiden, band spelar, det blir aldrig tyst och dött, man får göra vad man vill hur länge man vill. Så skulle man leva jämt. Leva festival.
Jag tror att jag måste börja resa runt och sådär för att stoppa rastlösheten och känna att jag lever ordentligt. Med mina vänner såklart. Alla vi, spelar ingen roll hur många vi blir, reser runt överallt och lever festival. Det låter finemangmang tycker jag! Who's with me?